Gräsbränning
Träffar i nätverket
2019 – Kulturens Östarp i Skåne – inbjudan
2018 – Ålleberg i Västergötland – dokumentation
2017 – Motala äng i Östergötland – dokumentation
2016 – Veingetrakten i Halland – dokumentation
2015 (höst) – Veingetrakten i Halland – dokumentation
Se filmen om gräsbränning
från nätverkets träff i Östergötland 2017:
Prognos för gräsbrandsrisk
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap håller en Sverigekarta med en femdagarsprognos aktuell. Där kan du också läsa om deras app som heter BRANDRISK ute.
Se även SMHI’s sida om brandrisk.
Historisk bakgrund
Historiskt har bränning varit en mycket vanligt förekommande skötselåtgärd. Det finns kulturlandskapstyper som är helt beroende av bränning, t.ex. ljunghedar och vissa talldominerade utmarksbeten, medan bränning i många andra betesmarker främst förekom som kompletterande skötselmetod. Bränningen användes för att förbättra betesvegetationen och för att bli av med oönskade vedväxter. Bränning användes också när man bröt tillfällig åkermark (svedjebruk, t.ex. i finnskogarna), men den brukningsinriktningen behandlas inte här.
Det finns en hel kategori av växter, djur och svampar som är knutna till att markytor blottläggs på det här sättet. Vissa är strikt knutna till exempelvis bränd ved, medan många andra har gynnats av störningen och de miljöer som uppstår i samband med den. De allra flesta av dem har med största sannolikhet varit dramatiskt mycket vanligare förr.
Situationen idag
Betesbränning och eldning av kvarstående vegetation på slåttermarker förekommer numera endast i mycket begränsad utsträckning, med undantag för bränning på vissa ljunghedar. Det finns ett stort behov att återuppta bruket och återupprätta grundläggande kunskaper om tillvägagångssätt och effekter.
En gräsbränning som är tillräckligt intensiv kan på några år ge upphov till en grässvål som är påtagligt rik på marksvampar, örter och insekter med flera småkryp som är knutna till dem. Rätt genomförd är det en mycket kostnadseffektiv insats för att gynna den delen av odlingslandskapets biologiska mångfald. Detta i synnerhet i en situation där näringsinnehållet i många betesmarker har blivit sådant att de domineras av konkurrenskraftiga högvuxna gräs.
Exempel på konkreta frågeställningar
Val av markslag, omfattning, årstid
Anpassning till förnamängd, markfuktighet, väder
Hantering av vedväxter
Uppföljning av effekter
Marker som traditionellt bränts ofta, ljunghed, ginsthed, fukthed.
Tre biologiska frågor: Vilka traditionella bränningstekniker och bränningsregimer har funnits, som kan tänkas ha format ett biologiskt kulturarv? Vilka specifika skötselkomponenter innehöll dessa, och vilka av dem kan tänkas ha stor betydelse för biologiskt kulturarv och biologisk mångfald? Hur och när kan bränning användas som ersättning för annan skötsel, t.ex. slåtter, när den av någon anledning inte kan åstadkommas?
Fördjupningar i intressanta kulturlandskapsavsnitt
Detta fokusområde kan studeras i samtliga miljöer där det finns belägg för att eld användes som en del av hävden och där det finns marker med lämpliga förutsättningar för återupptagen bränning. Det är en fördel om markerna har bränts under den senaste 20-årsperioden.
Mer att läsa om gräsbränning
Riksantikvarieämbetets skrift Bränning av gräs i äldre fodermarker
Gräsbränning och biologiskt kulturarv – Krister Larsson
Gräsbränning och hotade arter – Krister Larsson i SBT 2007
Jordbruksverket om småskalig naturvårdsbränning – Kill Persson
Naturvårdsbränning i gräsmarker: en jämförande studie – Krister Larsson & Kill Persson
Mosippa och gräsbränning – Anneli Sandström, Per Milberg och Brita Svensson
Backruta och gräsbränning – Olof Jansson & Mats Rydgård (sid. 12-15 i Calluna nr. 3 2013)
Årlig vårbränning och kärlväxter – Per Milberg och Karl-Olof Bergman