Välj en sida

Högänge

i Sundsvalls kommun i Medelpad

Ängsmarken i Högänge ligger i en kraftig sydvästsluttning ned mot Viggesjön.Bergrunden i området är framför allt gnejsgranit och jordarten en basrik morän vilket tillsammans med sluttningens varierade fuktighetsgrad gett upphov till en rik flora. Inom ängsmarken finns några mindre f d åkrar. I övre delen av området står en timrad sommarladugård och i östra delen en sentida redskapsbod. Området omges av ett fårstängsel.

De äldsta historiska källor där byn Vigge omnämns är från 1530-talet. År 1769 noterar Magnus Nordenström att Vigge ”war bebodd för flere hundra år tillbaka”. Ett flertal 7(4) fornlämningar, bl a gravar och husgrundsterrasser, visar att området var bebott redan på järnåldern. Storskifteskartan över Vigge är från år 1759 och visar att merparten av byns gårdar då var belägna på västra sidan av sjön. På östra sidan hade man fäbodvallar och ängsmark. Namn som Svartsvedjan, Lillsvedjan och Svedjegälan visar på områdets tidigare användning som svedjemark. Det nuvarande reservatsområdet anges vid denna tidpunkt vara beväxt med ”hära och småstarr” (hära =stagg). I sydost anslöt fäbodvallarna som också omfattade en mängd smååkrar och ned mot Viggesjön fanns fuktiga ängsmarker. En hägnad avskiljde ängsmark och fäbodvallar från omgivande betad skog. Laga skiftet genomfördes i Vigge 1866-67. Av den karta som då upprättades framgår att det inom området fanns ängsmark, åker och skogbacke. De f d åkrar som går att se idag kan man återfinna på denna karta. Gårdsbebyggelsen ligger på södra sidan vägen i ungefär samma läge som idag. Övre delen av backen kallas fortfarande ”bovallen”, trots att området vid den här tiden troligen inte längre fungerade som fäbod. På anslutande utmark fanns svedjor och betad skog. Högänges ängsbackar lieslogs på traditionellt vis fram till omkring 1960. Därefter vidtog en tre decennier lång period då området betades av får. Sedan 1991 hävdas ängen ovan vägen åter genom slåtter. I den nordvästligaste delen återupptogs slåttern fr o m 1996.