Välj en sida

Dysdalen

i Älvdalens kommun i Dalarna

Ta reda på mer

Skiftet är beläget i Dysdalen ca 5 km nordväst om Evertsberg. Berggrunden består i huvudsak av dalaporfyr med inslag av järngranit, överlagrat av moränjordar. Inom skiftet finns det en blästerugn och slaggvarp som ligger intill en skogsbilväg sydost om Skrådajkarna. Marken är bevuxen med barrskog i åldrar mellan 5 och 150 år.

Ca en tredjedel av skiftet, vid Skrådajkarna, ingår delvis i det område som förklarats som riksintresse för kulturmiljövården. Riksintresset motiveras av den miljö med järnmalmsrika myrar och småbäckar som tillsammans med riklig tillgång till ved och lämpligt murningsmaterial utgjort naturförutsättningen för uppsättandet av blästor för framställning av myrmalmsjärn. Riksintresset omfattar totalt ett omkring 3 kvadratkilometer stort område.

I riksintresseområdet finns åtminstone sex järnframställningsplatser som är karakteristiskt belägna i anknytning till myrområden och bäckar i området. Järnframställningsplatserna är upptagna i riksantikvarieämbetets fornlämningsregister för Älvdalens socken. Registreringarna betecknar blästerugnar och slaggvallar. Blästerugnarna är förhållandevis små och oansenliga, medan slaggvarparna är större. De senare är dock kraftigt övermossade varför de för ett otränat öga är svåra att finna i terrängen. I anslutning till blästerugnar och slaggvallar påträffas fällstenar, kolningsgropar, kolbottnar och kojgrunder samt under marken dolda spår av rostplatser. Det är troligt att vid en fördjupad fornlämningsinventering i området ytterligare anläggningar påträffas i direkt anslutning till redan kända fornlämningar eller på platser som idag inte lokaliserats.

Myrjärnshanteringen i övre Dalarnas bondesamhälle var en utmarksaktivitet av ekonomisk betydelse, liksom jakt, fiske och under senare tid myrslåtter och fäboddrift. Näringsfången samordnades även och höet från myrslåttern las in i lador vid myrkanten för hemtransport under vinterhalvåret då rostning och blåsning ägt rum. Vid en av järnframställningsplatserna, Storeldmyren, åskådliggörs den med tiden förändrade markanvändningen då myrjärnshanteringen spelat ut sin roll som näringsfång. Där har myren dikats ut och i stället ianspråktagits som åker och slåttervall.

Som intensivast bedrevs myrjärnshanteringen under 1600- och 1700-talen. Den förekom i ett vidsträckt område från nordligaste Värmland, övre Västerdalarna, Ovansiljan, västra Härjedalen och delar av Hälsingland och Jämtland. Järnet som framställdes efterfrågades som smidesjärn. Myrmalmsjärnet miste sin betydelse när tekniken för framställning av smidesjärn från den sydligare bergmalmen utvecklats. Datering från en arkeologisk undersökning i riksintresseområdet visar att järnframställningen från Dysbergsblästorna varit igång sedan medeltiden (1245).