Välj en sida

Det nordsvenska kulturlandskapets framtid

natur- och kulturvärden som grund och drivkraft för regional utveckling

Ibland uppfattas norra Sverige som en vildmark, trots att människor har levt och verkat där i några tusen år. Kulturlandskapet i norra Sverige skiljer sig en del från det i Syd- och Mellansverige, men det förvaltas och styrs utifrån samma tankesätt. De miljöer, natur- och kulturvärden som finns i landskapet och som anses vara värda att gynna finns där för att människan har brukat landskapet. Vill vi att värdena ska finnas kvar och utvecklas, då är det brukarna som ska uppmuntras och ges möjlighet att fortsätta sin verksamhet.

Vi behöver gå från att betrakta landskapets värden som något som behöver vård, till att använda dem som viktiga tillgångar för en levande och blomstrande landsbygd – i hela Sverige.

Mer bakgrund finns att läsa längre ned på den här sidan.

Material från en konferens i Östersund i april 2018

Rapport från konferensen

…kommer.

Mer att läsa

Vägar framåt för traditionell kunskap – en rapport från NAPTEK 2015

Lokal förvaltning av naturresurser – dokumentation från en konferens 2015

Unlocking regional potentials – en rapport från Nordiska ministerrådet 2017

 

Presentationer

Landskapets användning – Håkan Tunón, Centrum för biologisk mångfald, SLU

Biologiskt kulturarv i norra Sverige – Tomas Ljung

Utmarkens värden – på flera sätt – Yngve Rekdal, NIBIO

Nordiska perspektiv på regional utveckling – Siv Ericsdotter, Stockholm resilience centre

Norra Sveriges kulturlandskap – ett länsstyrelseperspektiv – Peter Andrén, länsstyrelsen i Jämtlands län

Fäbodkulturen – Kristian Olofsson, Fäbodbrukarna

Samekulturen – Tomas Kuhmunen, Sametinget

Norge – biologiska värden och terroir – Bolette Bele, NIBIO

Schweiz – statens ansvar och brukarnas villkor: text & bilder – Fabian Mebus, Riksantikvarieämbetet

Pågående arbete vid regeringskansliet – Christina Nylén, kulturdepartementet & Mette Kjöbek Petersen, näringsdepartementet

Pågående arbete vid Jordbruksverket – Johan Wallander, Jordbruksverket

Pågående arbete vid Naturvårdsverket – Maano Aunapuu, Naturvårdsverket

Pågående arbete vid Sametinget – Tomas Kuhmunen, Sametinget

Djurhållning & förädling – nötuppfödning: text och bild – Thorsten Laxvik, Slaktarn

Fjällens kulturlandskap – historia och framtid – Kjell-Åke Aronsson, Ajtte

Utvecklingsperspektiv – Bodil Cornell, Eldrimner & Tor Norrman, Skärvången

Regenerativt lantbruk – Jörgen Andersson, Fjällbete

Roller och ansvar – 1 – Eva Karlsson, länsstyrelsen i Jämtlands län

Roller och ansvar – 2 – Ninni Nordlund, länsstyrelsen i Jämtlands län

Bakgrund

Olika kulturer har format och skapat det norrländska kulturlandskapet till exempel fäbodkultur, svedjefinnkultur, samisk kultur och bondekultur. Mångfalden har skapat en unik variation av natur och kulturvärden. En grön infrastruktur som levererar ekosystemtjänster. Kulturlandskapets mångfald bidrar även till den regionala identiteten och till besöksnäringen. Turistbroschyrer innehåller ofta vackra vyer från någon fäbod eller kåta. Det norrländska kulturlandskapet består av en variation av naturtyper som använts som resurs över lång tid. Det är rikt på biologisk mångfald och kulturhistoria, biologiskt kulturarv och traditionella kunskaper.

Det är fjälljordbruk i gränslandet mellan skog och fjäll längs hela fjällkedjan. Det är betesmarker i dalgångarna vid älvar. Det är fäbodar i lågland och fjälltrakter, skogsbeten i kalkbarrskog och slåtterängar i rik kulturbygd. Det är kontinuitetsskogsbruk och svedjefinnkultur. Det är samiska sommar- och vinterbetesmarker. Det är slåttermyrar med ladlandskap. Det är mycket, mycket mer.

Målet är att synliggöra dessa värden som idag är underrepresenterade och ibland okända eller osynliggjorda i den svenska politiken för natur- och kulturmiljövård, jordbruk, landsbygd, näringsliv, regional tillväxt, m.m.

Det är viktigt och bråttom att fånga upp kunskapen om hur dessa marker brukas och värna den, inte bara historisk kunskap utan också hur vi gör idag. Konventionen om biologisk mångfald och då främst artikel 8j och 10c ska följas. Det innebär att Sverige tagit på sig ett ansvar för att respektera, bevara och bibehålla lokal och traditionell kunskap och sedvanebruk.

Om dessa unika värden ska finnas kvar måste möjligheter ges att bruka markerna hållbart, ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Företagen måste få en rimlig chans att överleva. Marker växer igen, livsmedelsproduktionen sjunker och Sveriges chanser till försörjning i kristid minskar. Administrativa regelverk och bidragssystem måste utvecklas så det fungerar även för norra Sverige. Om vi ska nå dit måste brukandet värderas högre av lokalsamhället, myndigheter och politiker. Kunskaper behöver spridas, värdesättas och förankras för att nå samsyn. Det är verkligen angeläget att brukandet av marker i det norrländska kulturlandskapet lever vidare in i framtiden. Hur vill vi att det framtida norrländska kulturlandskapet ska utvecklas?